Jag har en sjuk kärlek till vissa bilder. Jag ser inget mönster i
dem, men vissa bilder får mitt  hjärta att slå extra slag och bli
helt  till mig. Jag vet inte, men de säger kanske något extra.
En sån bild pysslade jag nyss med i photoshop. Jag bara drog lite
i en färg och kände hjärtat skutta till av glädje eller vad man nu ska
välja att kalla det? Men det är faschinerande må jag säga.
Jag har en känsla av att det kan vara kontrasten i bilden som får
mitt hjärta att leva ett vildare liv. För ni som känner mig, eller var med
under fotokursen på gymnasiet vet ju vilket förhållande jag och kontrast
har tillsammans. Jag kanske inte skulle kalla det för ett intimt förhållande
direkt. Men ett väldigt kärleksfyllt förhållande, i alla fall från min sida.
Vi har nämligen små kommunikationsproblem, kontrasten och jag.
Det är inte det att  den inte lyssnar (är kontrasten en han eller hon?)
för det är en underbar lyssnare, så fort jag ger minsta vink om mer
kontrast så lyder hon på direkten (det blev visst automatiskt en hon
för min del, men ni kanske är av en annan åsikt?). Men det är som att...
Jag får liksom inga andra svar tillbaka, mer än att hon gör som jag vill.
Vilket skulle kunna bli tråkigt i längden, men på något sätt, så är jag ändå
rätt nöjd över att ha full kontroll och hela makten på min sida.

Förutom att hysa stor kärlek till en bild så har jag tillbringat kvällen med
att umgås med Karro och Maria, vi har kollat på Let's Dance
Maria: Såg ni stjärten?
Jag: Näe
Maria: Nähä, vart kollade du då? På den där röda bollen där uppe?
Jag: Nu såg jag stjärt!

Det är ju faktiskt rätt ofrånkomligt att umgås med dessa två när vi är
här, vilket jag absolut inte har något emot. Tvärt om. Det blir ju som ni märker
ofta fyllt med en hel del annorlunda stunder och rejäla doser med skratt.

Sedan har jag mest tillbringat min tid med att läsa en blogg. Alla inlägg
som skrivits sen någon gång 2006 då bloggen startade. Vilket skulle kunna
förklara varför min rumpa har valt att somna, precis så som fötter brukar göra.
Men min rumpa är i vissa ögon rätt speciell. För den kan faktiskt somna.
Sådär så att den domnar bort och sticker liksom. Detta fenomen brukar oftast
uppenbara sig då jag åker tåg längre sträckor och febrilt letar efter en bekvämare
sovställning där jag sitter. Då hamnar jag lätt lite konstigt sittandes, och vaknar
lite senare med en rumpa som har mist lite av sin känsel. Och kanske har jag hittat
ett nytt sätt att sova på tåget ikväll, eftersom jag lyckades få rumpan att somna när
jag satt åt fel håll i fotöljen och läste andras funderingar.

Jag har även tillbringat den sista tiden vid datorn med att prata lite på msn.
Lite smått ovanligt för att vara mig. Jag är inloggad större delen av min vakna
tid, men det är i princip aldrig någon som skriver till mig, och jag är väl
rätt dålig på att höra av mig jag med.
Jag hade i alla fall en diskussion kring lakan och tunga väskor och kom
nästan fram till en överenskommelse, tills han påpekade det lilla faktum
att det faktiskt var en sjukt dålig överenskommelse han hade. Med flit
hade han skrivit mina i stället för dina, vilket gjorde allt så mycket mindre
lönsamt för min del. Men det var ju en himla tur att det löste sig i alla fall.

Nu ska jag bädda min säng, eftersom sängen ser ut som att den blivit
våldgästad av ett gäng lyckliga barn som hoppat i sängen i smyg
för alla föräldrar och andra med ansvar. Nu har ju inte jag några barn, så jag
skyller hela eländet på Karro och Maria, och kanske lite på mig själv också.
Eftersom vi satt i min säng och kollade på tv förut, innan tvn i köket blev
ledig.
När jag tänker närmare på saken så skulle ju faktiskt Karro och Maria
kunna vara mina barn ibland. Om man bortser från den där detaljen
att vi är lika gamla och att både jag och Maria uppebarligen ska
skaffa barn med samma pappa om pappan själv får välja ;)
Ja för Karro, hon är ju ett hopplöst fall, som ingen tror kommer hitta
en pappa till sina barn, så hon ska adoptera ett barn som plockar
bomullen åt henne, så hon slipper köpa traktorutsmyckade barnkläder
på Åhléns.

Bilden:
En av mina kärleksbilder. Dock inte den med kontrasten, den kommer imorgon.
Det här är bara en annan version, en blekare, men som ändå kan få
mitt hjärta att hoppa lite. Så där blev ni allt chockade va?