Idag, mörbultad, ont i halsen, jag vet att jag lever.

The Ark var fantastiska igår, verkligen! Inte bara musiken,
utan hur han pratar, vad han säger är ju helt magiskt.
Jag stod fruktansvärt långt fram mitt i all trängsel och
hoppade för mig själv, eller, man är ju aldrig ensam, men
Maria fick panik och sprang därifrån.. Så klart.
Så jag stod i 1½ timme utan henne och skrek halsen av mig,
blandat med några försökt till sång också.
Det var trångt, varmt, svettigt och blött, men det var fantastiskt.
Helt fantastiskt.

Sista låten, alltid det bästa.
Calleth you, cometh I <3
Som pricken över i så sliter Ola helt plötsligt fram Håkan Hellström
på scenen och jag står i ett lyckorus och nästan gråter ='D
Helt... Stört! Underbarare blir det inte!

Nu kan jag vara lycklig i ett år till som jag sa till Marre förut i
telefon, och hon bara skrattade konstigt åt mig. Men lite så
är det faktiskt.


Runt halv 4 åker jag upp till Härnösand och kaninen, men först
ska jag och mamma äta gomat =D